19/3-2013

Ååh.. Jag blir galen.. Sitter hemma med en klump i magen.. Mitt lilla monster sover inte i sin säng som hon borde vid den här tiden och ute är det mörkt och inte har jag någon Tias som kan göra mig sällskap i tystnaden :'( 
   Maya hade precis sovit middag och kom ner med nallar i hela famnen. Hon tittade lite på TV med Wilma, lekte och strosade omkring som hon alltid gör. Jag höll på att städa och dammtorka deras pyssel och bokhylla och Maya jäklades som vanligt med att springa iväg med trasan gång på gång. Rätt som det var så tog hon sig för magen, blev alldeles likblek i ansiktet och skrek som bara den, hon högg sig fast vid mitt ben och visste inte var hon skulle ta vägen. Jag tänkte inte mer på det utan satte mig en stund med henne i soffan, det blev bättre men rätt som det var gjorde hon det igen följt av igen och igen och igen.. Jag ringde hem Mattias som var på jobbet och så ringde jag och rådfrågade på 1177. Det dröjde dryga 20min innan Mattias kom hem och på den tiden så blev det sämre med Maya. Hon var likblek, grå om läpparna, kallsvettig, febrig och alla attacker med magont som kom hela tiden. Hon höll på och somna ståendes, läpparna hängde och hon blev alltmer utmattad. Jag tänkte ringa ambulansen men precis då kom Mattias och tog henne och började åka mot barnsjukhuset. Maya hade fortfarande ont och somnade mellan varven. När han åkt dryga 2 milen så ringde han och kollade om en ambulans kunde möta upp men så länge hon gick att väcka henne så tyckte de att han kunde åka på in till sjukhuset. Stackars lilla Maya, vi har aldrig sett henne så här annorlunda och haft så ont.. Till råga på allt så var hon på akuten i förrgår då hon hade problem med andningen (förkylningsastma) stackars flickan vår. Mattias har nu varit inne med henne i flera timmar och ännu vet vi inte vad det är, hon har fått höga doser alvedon och det har blivit något bättre. De tyckte sig känna något konstigt på hennes tarmar så senaste uppdatering jag fått är att hon ska åka till röntgen nu.. Åå vad jag önskar att man kunde vara med henne nu men jag håller ställningarna här hemma med lill-bebis och Wilmis. 
   Stackars Wilma grinade hela vägen upp för trappan då hon skulle gå och lägga sig, jag frågade vad det var och då sa hon snyftande - Men mamma jag kan ju inte sova utan MAYA!! stackars Maya!
Jag sa att Maya skulle vara här imorgon när hon vaknade och jag hoppas innerligt att hon är det också för usch vilken besvikelse om hon smyger in på Mayas rum och sängen är tom.. Hoppas det inte är något galet med tarmen.. 
   Saknar min lilla flicka...