Som stjärnans ljus..

Aldrig fick ni chansen att växa och bli stora.

Aldrig fick ni njuta och känna harmoni av solens värmande strålar och skinande ljus.

Aldrig fick ni uppleva den stjärnklara natten långt upp i universums valv.

Det är oförlåtligt, det är så oförlåtligt..

Det känns som om att jag stulit era chanser,

som om jag stulit era möjligheter.

Jag har stulit era liv.

Jag känner så mycket skuld, 

så mycket ånger och så mycket hat. 

Men livets stunder gav mig inget val.

Att vilja ge så mycket kärlek, 

att vilja ge så mycket tid,

 att vara fullständigt tillräcklig var bara en önskan i mitt liv. 

Det är inte ert fel, ingenting är ert fel.

Så oskyldiga hjärtan, så oskyldiga liv.

Men ni är värda så mycket mer än bara ett odrägligt liv.

Vi ville inte bära en börda av oansvariga beslut.

Men i våra hjärtan lever ni kvar som en strimma av ljus.

Vi köpte en nalle och vi tänder ett ljus.

Vi sa förlåt men det kändes så svårt.

En nalles kraft är barnens skatt,

och som en förflyttning är dess inre nu hos er,

och ett yttre skal i hyllan vi ser. 

Denna mjuka vän skall alltid finnas hos er,

vaka, värma och skydda er väl.

Ett förlåt spelar ingen roll.

Ett förlåt gör ingen skillnad.

Tankarna är så många och dagarna känns så otroligt långa. 

Våra hjärtan ni alltid delar liksom våra minnen ni alltid speglar.

När jordens liv är över, vi träffar er tillslut.

Oändlig kärlek, obegränsad tid.

Vi skall alltid vara tillsammans och gynna varandras liv.