26/9-2011

Vilken ledsam och jobbig vecka, trodde aldrig jag skulle ta mig igenom den.. Dagarna har känts som en evighet när min Tias inte varit hemma så det var så skönt att helgen äntligen kom. Man känner sig så löjlig i andras ögon men i sina egna vrider man på allt och vet inte var man ska ta vägen. För en kort sekund av mitt liv kände jag mig stolt över mig själv som tog mig samman, beslutade och gjorde det men nu inser vi vilka konsekvenser det medförde och säkerligen är det ett beslut som vi kommer få ångra i resten av våra liv samtidigt som vi vet innerst inne att det var det bästa för oss just nu. Det måste bara få ta den tid som det behöver. Nallen finns här hos oss och den har hjälpt oss mycket, så liten och fin men så mystiskt stark och underligt kraftfull.. Dikten jag skrev har också hjälpt mycket för den är verkligen rakt ur hjärtat.
   Det är så otroligt jobbigt och se alla som väntar barn som skriver allt om alla fosterrörelser de känner, de uttrycker deras kärlek till bebisarna, de ska till barnmorskan och de ska på föräldrakurser och allt vad det nu än är. Det påminner en hela tiden och jag känner mig verkligen dum. Samtidigt är det nog ganska nyttigt för jag måste verkligen gå vidare och lära mig leva med allt, jag har ju trots allt gått igenom processen två gånger redan och har två underbara och friska flickor. Jag har heller knappt varit in till marsvinen, vi har nämligen en marsvinshona som ska ha ungar nu i oktober och jag bara gråter när jag ser hur tjock hon är. I helgen tog jag mig samman och Tias och jag hjälptes åt med städningen där uppe, jag höll i henne och både jag och Tias kunde känna hennes bebisar sparka. Det var så otroligt jobbigt men mina spänningar lättade ändå, det är ju trots allt bara ett marsvin, och det känns ganska skönt att få rå om de lite så man tänker på annat, men ibland blir det bara för mycket men då har jag min underbara Tias. Helgen har verkligen varit en underbar helg. Vi har ätit god mat, bakat, vi har hunnit med en storhandling, betalat alla räkningar, vi har röjt undan lite, tvättat, fixat båda akvarierna, städat åt marsvinen, fiskat i bäcken med ungarna. Som sagt vi har gjort en massa men ändå bara varit hemma och haft det lugnt, vi har tänt ljus på kvällarna, pratat en massa både dagarna och inpå sena kvällarna, hela nätterna har jag och Tias legat så nära och hållit om varandra, vi skulle säkert klara oss med en 90 säng,  vi har sett film och haft mys med ungarna. Maya har haft lite problem med magen och förstoppning men det löste sig ganska bra med olja och termometer men stackars barn och ha sådana problem. Helgens aktiviteter har verkligen varit nyttiga liksom alla våra pratstunder. Vi hjälper och stöttar varandra, vårat mål är inte och glömma och gå vidare, det vore bara att ta bort värdigheten från de små, det handlar om att kunna bemästra sorgen, hatet och skulden i allt och ändå lyckas vara en människa och fungera i samhället och med alla andra runt omkring. 
   Wilma har dock blivit lite hopplös när det gäller att sova middag så i två dagar nu har vi hoppat över det, nog för att hon är skittrött mellan varven men att ligga på soffan och titta på en film med nallen och nappen verkar räcka ganska bra. Kanske behöver hon inte sova middag längre. Vi får se hur det verkar idag. Stora damen fyller två på onsdag, då kommer hon bli lite firad av oss sen är tanken att alla som vill fira henne får komma i helgen. Det blir inget mäktigt barnkalas men lite småfika och ballonger ska vi väl kunna ordna, två tårtor har vi allt beställt.
   Idag ska vi försöka ta oss en sväng till Strand och plocka lite gräs, gräset är verkligen grönare där och betydligt längre