Maya börjar i alla fall komma tillbaka till sitt vanliga jag igen, söta lilla unge vad glad jag är att du är hemma igen.. Saga skrattar mer och mer för varje dag som går och riktigt sällskapssjuk är hon.. När det gäller Wilma så måste jag säga att jag är så otroligt stolt och beundrar henne enormt. När jag spelade fotboll så hände det någon gång att jag fick nageltrång på stortån. Fy fan vad ont det gjorde varje gång och man grämade sig för varje steg man tog liksom man grät på kvällen när det dunkade och värkte som mest. Lilla Wilma har ju som sagt nu också nageltrång, hennes är 100 gånger värre än vad jag hade, jag hade bara lite ytligt och inte behövde jag varken göra något åt det eller äta penicillin men fan vad ont det gjorde. Bifogar en bild så förstår ni (bilden togs för några dagar sen, det är betydligt värre nu, huden är borta på i stort sett hela tån..) Wilma går hela vägen till och från dagis, hon går till och från affären, hon leker med kompisar, hon hoppar, dansar, springer har strumpor och skor på sig och inte klagar hon det minsta.. Enda gången hon grinar en skvätt är då hon slår i tån eller springer in i något men det är väl det minsta förståeligt. Jag beundrar henne!!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar