santias: Lilla Saga!!

Jag kan verkligen inte beskriva min lycka just nu! Inför förlossningen kändes det mesta jobbigt och tankarna på att bli trebarnsmamma till tre SMÅ barn var lite skrämmande. Jag visste inte hur mitt liv skulle se ut, hur utsliten jag skulle bli, hur trött jag skulle vara dagarna igenom, skulle jag hinna med allihop? skulle jag kunna vara en bra mamma till alla? eller skulle jag bara vara sur och grinig? hur skulle detta påverka mig och Tias och skulle vi kunna bibehålla vår perfekta relation utan att gnaga ihjäl varandra för att det runt omkring oss skulle vara jobbigt och utslitande?
Än så länge kan jag bara säga att man strosar omkring som i en vadderad bubbla och bara ler för sig själv och känner små lyckorus genom hela kroppen flera flera gånger om dagen. Ja det är jobbigt att vara trebarns föräldrar, ja det är krävande och kämpigt, ja vi är trötta och slitna, ja vi gör inget annat än att plocka leksaker, tvätta kläder, plockar med disken, lagar mat, byter blöjor, badar barn, städar rum, damsuger, planerar dagis och springer runt runt runt hela dagarna. MEN Fy sjutton vad lyckligt lottad man är som får uppleva detta och dessutom ha tre underbara små flickor..

Vår lilla Saga kom till världen den 12/1-2013, hon var 47cm lång och vägde 2570g. Trots att jag byggt upp en liten rädsla inför denna förlossning gick allt väldigt smidigt och helt naturligt utan komplikationer. Dock kom den lilla damen nästan innan vi hann få in personal in till förlossningsrummet, stackars stackars den lilla undersköterskan som så ensam stod vid min sida och blickade mot dörren in till förlossningsrummet i hopp om att de skulle komma en barnmorska samtidigt som lilla Saga var på väg mer och mer. Tur undersköterskan var lite äldre och säkert jobbat några år annars hade hon väl svimmat :)
Lilla Saga fick en tuff start inne på intensiven med syrgas, värmehjälp och c-pap plus att hon inte fick behålla någon mat. Successivt höjdes syrgasen och läkarna började fundera på att lägga henne i respirator för att kunna ge henne en medicin som skulle hjälpa till att utveckla lungorna. Jag hörde mig själv tänka "-ÅÅ NEJ!! Snälla ge henne en dag till och låt henne få visa vad hon kan". Hela dagen pratade jag med Saga genom mina tankar och viskade medan jag smekte på hennes lilla kropp att hon var stark och att hon skulle fixa det, att vi fanns där för henne och stöttade henne och gav henne all kärlek men att hon måste orka vara stark och kämpa på och visa att hon klarar detta utan respiratorn. Hon höll sig stabil och plötsligt dagen efter kunde man börja sänka ner syrgasen. Syrgasen som legat på 45-50% var till slut nere på 26-33% och rätt som det var hade hon ingen syrgas, bara c-papen. Helt plötsligt så skulle de prova ta bort c-papen och låta henne träna på att andas själv när hon var uppe hos oss, jag låg med henne på mitt bröst hud mot hud, och för första gången var det lugnt runt omkring oss, alla slangar var borta, alla maskiner avstängda. Jag låg där helt spänd och släppte inte blicken från andning och syresövervaket men hon fick aldrig någon dimp och dagen efter kunde Saga få flyttas in på vårt rum helt.
Älskade lilla unge så söt och välskapt och med en underbar personlighet. Hon luktar så gott, är så mjuk, knorrar så sött och ger så mycket att man inte kan vara mer nöjd och känna mer lycka än vi gör. Alla problem, alla funderingar, alla tankar och alla måsten är helt plötsligt döljda av lyckorusväggen. Allt löser sig!!

ÄLSKAR dig lilla Saga mer än du någonsin kommer kunna förstå, du är så otroligt välkommen till oss!

Vår älskade lilla Saga!!