21/2-2012

Det finns två små grabbar som verkligen varit som mina småbröder. Jag har bytit blöjor på dem, jag har busat, lekt, jagat, sövt, läst sagor, varit på utflykter, bråkat, bakat, lagat mat, plockat ägg, badat, firat, gråtit, skrattat, spelat biljard, spelat fotboll, byggt koja, ja jag har gjort en hel del med dem, orden tar liksom inte slut. Jag har levt sida vid sida med dem i flera flera år och sett de växa, utvecklas och blivit stora. De har varit en del av min vardag liksom jag en del av deras. Sen hände något som gjorde att vi hamnade en lång bit ifrån varandra. Jag flyttade, de flyttade och livet drog oss in på nya banor. Nu är grabbarna inte små längre, det känns som igår. Idag är de äldre än vad jag själv var första gången jag träffade dem. Det är galet vad tiden går fort.. Varför uppskattar man inte tiden mer? Varför inte ta vara på alla dagar som det bara går!? 
     I dagens läge har de två grabbarna blivit en trio då en ny liten skapelse kommit till världen. En underbart söt liten pojke och det känns så tråkigt att jag inte ens fått sett och klämt på honom i verkligheten. Distansen emellan gör det så svårt, dels och hålla kontakten men svårast att kunna ses. Jag vet att ni har det bra där nere och att det inte går någon nöd på er men ni ska veta att jag tänker på er och HOPPAS att vi ses snart igen.