19/1-12

Känner mig lite olycklig just nu, huvudvärken är hemsk och ingen ordning får man på någonting. Känner att jag bara vill skrika ut allt mitt hat mot försäkringskassan. Det är alltid en massa strul med dom och jag blir inte klokare av alla jävla samtal man får. Tydligen så har de glömt att betala ut sjukpenning till mig TROTS alla sjukskrivningspapper och telefonsamtal som varit i sin ordning. Istället har de betalat ut vanlig föräldrapenning och så har jag fått sjukpenningen som en extra inbetalning som jag inte ens märkt av. Bara för det så får jag inte ens hälften av min föräldrapenning utbetald och mattias fick dessutom en skitlön denna månaden för att han varit hemma med ungarna under tiden jag varit dålig. KUL! SÅ JÄVLA KUL! Gissa om man blir less... Om de gör fel så tycker väl man att de kan fixa till de lite snyggt istället för att skicka ut ett inbetalningskort som man ska betala inom 7dagar på flera tusen och tro att de inte ställer till det för någon!! Ska fan aldrig mer vara sjuk så länge ungarna är små!! 
   Aja strunt samma man överlever varenda motgång varenda gång så man ska väl inte klaga, känner mig bara lite putt just nu.. Det finns folk som har det värre tyvärr..
   Sen var det det där med flytt som givit sig till känna.. Vi trivs ju så himla bra i det här huset, trivs så himla bra med hyresvärdarna/grannarna, trivs med gården och allt, det är det sista, verkligen det sista som skulle få oss att vilja flytta. Men så befinner man sig i en situation i livet som drar i oss neråt i alla fall, så vad gör man?! Önskar jag bara kunde klippa ut denna lilla gård från kartan och ställa den mitt i Uppsala, men tyvärr är livet lite mer komplicerat än så. Det finns vissa personer som tycker att vi flyttar för mycket, som tycker vi är onödiga, det tycker vi med MEN det stora MENNET vi kommer aldrig rätt och tillfreds med saker och ting. Jag ber er, sluta spekulera och hjälp oss istället... Vi flyttar inte för att vi tycker det är ROLIGT om ni tror det, vi har det bara inte så lätt med saker och ting utan att riktigt veta konkret vad. Lojalitet och flykt är något som står sida vid sida, jag önskar vi kunde stampa ner foten och säga "-Här ska vi leva och bo i resten av våra liv". Allt flyttande tär på en och man har ingen tillhörighet någonstans..
   Nej nu skiter jag i det här, jag ska hämta nya krafter i att inte tänka på alla för- och nackdelar och allt velande en stund. Jag ska laga lunch, städa, tvätta, leka med ungarna, förbereda middag och bara hålla mig sysselsatt resten av dagen. 

Och en sista sak KAN DEET SLUUUTA SNÖA!!