9/11-11

Ja men det gick ju att göra allt här hemma med en arm, men jäklar vilken tid och vad bökigt allt var :( Nu vet jag hur lillebror har det varenda dag. Igår när jag skulle mata Maya så brakade nämligen stolen och eftersom jag höll i Mayas matskål så tog jag inte emot mig heller så jag föll rätt ner i golvet och slog i skulderbladet och så fick jag stolens ryggstöd rätt i huvudet. Wilma stod bredvid och skrek "-OJOJOJ" samtidigt som hennes ögon var uppspärrade som pingisbollar och hon skakade på huvudet. Att det kunde göra så ont och ramla av stolen : / 
   När Mattias kom hem så förväntade jag mig lite medlidande och omsorg men istället brast han ut i ett stort leénde när han såg kvarlevorna från stolen. Hmm, ja det hade nog sett roligt ut, "SPRAAK och KNAAK" och så ligger man där på golvet, men det var inte lika roligt och vara den som brakade i golvet. Numera är jag helt svullen och blå på ryggen och inte kan jag ta i med armen heller, gränsfall att vi skulle åka in till sjukhuset och kolla upp det men hade jag brytit något eller fått någon spricka hade det nog gjort ännu ondare och inte hade jag kunna röra mig så pass mycket som jag faktiskt kan, så jag tyckte att det skulle vara onödigt och åka in till akuten med ungar och allt bara för att få höra att jag var svullen och få lite omlindat. Vad skulle jag sagt "-Eh jag ramlade av stolen" Haha!! Kroppen har en förmåga och läka och det är på bättringsvägen men fan vad onödigt att det skulle hända. 
   
Här hemma står kalopsen på spisen, köket är rent och fint nu återstår lite dammsugning och småplock i resten av huset innan det är dags och äta, jag är DÖHUNGRIG!!