16/7-2011

Nej det blev ingen telefon i höggsta hugg med mig på krigsstigen.. Vaknade nämligen igår natt helt dyblöt av svett och med en jäkla värk.. Ville inte väcka Tias så jag låg och vred och vände mig i någon timme, men sen vaknade han av sig själv och då var det bara till att göra i ordning ungarna och åka.. Vi lämnade av de små hos Sussie och sen bar det av mot akuten där vi fick komma in på en gång. En punktion skulle göras men det gick inte så jag blev inplanerad för operation. Tankarna virvlade i huvudet på mig, jag ville ju inte opereras, om läkaren bara hade gjort något första gången jag kom in och hade så ont. Operationen startade i alla fall vid 10.oo tiden och sen kom jag tillbaka vid 16.00 tiden.. Skit ont i kroppen, yr och mådde skit illa. Efter lite spya och tabletter så blev jag successivt bättre och vid 20.30 tiden bestämde vi oss för att åka hem då Tias endå inte skulle få vara kvar på sjukhuset. Vi kom hem till ett tomt och livlöst hus, gissa om närvaron av våra små fattades.. När vi väl kämpat oss upp för trappen så blev man lite ledsen i ögat då de små sängarna stod tomma och deras ulliga små huvuden låg inte på kudden som i vanliga fall :( Man förstår verkligen av vilken betydelse de för med sig nu när man inte har dem nära.. Saknar de så!! Hur som helst natten var okej men långt ifrån bra, dels kunde jag knappt röra mig och dels vaknade jag flera gånger och skulle titta till ungarna som inte fanns där.. Imorse när jag vaknade skojar jag inte om jag kände mig som en överkörd kanin.. Ont tamme fan i hela kroppen utom benen, begränsad rörelseförmåga till 1000.. Tias fick klä på mig och halvt bära ner mig från sängen, magen är lika svälld och stor som i graviditetsmånad 4-5 :( hoppas det blir bättre med dagen.. Nu är ju det här över så nu ser jag framemot och bli återställd från det onda så man kan börja leva igen :) Nu blir det frukost och sen bär det av mot barnen :D