Inser att det nu var år och dar sen jag ens var inne på bloggen och inte har jag skrivit en enda rad på en månads tid. Tiden har helt enkelt inte funnits eller så har jag bara inte tagit mig tid. Hur som helst så ska jag försöka sammanfatta tiden som varit och lägga in lite nya rader..
Praktik har jag som sagt haft, ett par stressiga veckor med inskolning på dagis, jobb och allt. Det blev mycket att man fick ta inskolningen med Wilma på förmiddagarna och praktisera kvällarna och de dagar jag hade chans och gå förmiddagar blev det jobb på kvällarna samt att helgerna bestod av jobb. När 3 av 4 veckor av praktiken hade gått insåg jag att jag endast hade varit ledig en enda dag, som sagt tiden bara förvsvann.
I all hast bestämde vi oss för att åka upp till Umeå och träffa alla i Mattias släkt. Jag trodde det skulle bli otroligt jobbigt med resan och tiden efter all stress här hemma men allt blev verkligen över mina förväntningar. Äntligen var jag och Mattias lediga tillsammans och behövde inte planera en enda dag. Så otroligt sköna och avkopplande dagar med många roliga möten. Det gick jätte bra med Wilma som sov hela nätterna och anpassade sig jätte bra trots att vi åkte runt lite här och var, bilresorna som var långa gick lika bra med Wilma som om jag och Mattias skulle varit själva. Skulle gärna vara kvar ett par månader i lugnet om det inte vore för alla måsten här hemma.
Här hemma råder kaos just nu :( Vi är alla sjukare än på länge och har varit i närmare två veckor snart. Det är en salig blandning av halsfluss, ögoninflammation, öroninflammation, luftrörskatarr, hosta och bihåleinflammation. Nätterna är jobbiga att ta sig igenom, vi alla blir så otroligt täppta i näsorna så pappersrullarna bara snyts upp på en gång, jag har en otrolig rethosta som numera har gjort så att jag blöder i halsen och dessutom väcker jag alla om nätterna. Dessutom har både jag och Mattias så ont i skallen att vi knappt kan sova. i två dagar har Mattias testat en ny kombination av tabletter en tradolan och två alvedon, då varken alvedon eller citodon enbart hjälper. Detta har dock resulterat i att han är tröttare än vanligt och sover flera timmar extra varje dag, skönt för honom! Själv sitter jag här i soffan med världens huvudvärk och hosta, i andra sidan av soffan ligger Mattias och snarkar gott. Jag bara önskar att det kunde vara jag och blir som lite smått irriterad då Wilma nu står och rycker i mig hela tiden, snorig, rinnig i ögonen, hostig, gnällig och grinig. Mitt huvud håller på och sprängas och det känns som alla syntrådar är ihop knytna till bollar bakom mina ögon. Idag är första gången jag känner mig så påverkad att det går ut över Wilma och konsten att vara en bra mamma blir svårt så man inte orkar tillgodose allt. För oss är det jobbigt att bara få i oss något och att sen försöka vara glad och leka lite får än att nästan gråta. Nej fy jag är så glad att Wilma är den tjej som hon är, så harmonisk och glad i de flesta situationer.. Jag skall förresten inte dumkasta Mattias heller, det har faktiskt varit dagar då jag sovit bort en hel dag och han fick ha Wilma trots att han också mådde jätte dåligt men man blir så less av att inte må bra :(
Nu i all vreda kan jag inte låta bli och skriva att telefonjäveln som knappt fungerar brände mitt simkort igår så nu kan man inte få tag på mig heller och även om jag skulle haft en ny telefon så har jag ändå inget nummer. Ett nytt simkort med samma nummer är i alla fall beställt och kommer nog i början på nästa vecka och så blir det reserv telefon nr två! :(
Nej det känns verkligen inte bra nu, disk överallt, wilmas grejer överallt, kläder överallt, snart har vi inga rena kläder kvar och då blir det till att försöka sig ner i tvättstugan, sköldpaddorna behöver lite uppfräschning, jag behöver en dusch, praktikuppgifterna som skall vara inlämnade på måndag är inte gjorda, lägenheten är allmänt skitig, mat behöver lagas, blöjer som behöver kastas och jag och Mattias som behöver hjälpas åt och inte bli sura på varandra.. Man blir alldeles tårögd och ändå är det saker man fixar och grejar med i vanliga fall. Det enda som jag just nu känner lite glädje i är Mattias otroligt gulliga och fina sms som han skickade till mig för ett par veckor sen, till råga på allt det positiva är det ju så att smset för tillfället är helt borta tack vare telefonjäkeln. Som tur är har man lite minnes luckor av det inom sig :)
Du finns i hela mitt hjärta
Mitt hjärta är nu låst och du kommer stanna där
Föralltid!!
Du gör alla mina andetag värda att tas
Och du gör att hjärtat gör det värt att slå varje slag
Kort sagt du är mitt allt!! <33
Puss Din Tias
0 kommentarer:
Skicka en kommentar