16/5-10

Hum.. Ja tanken var att man skulle jobba dubbelturer hela helgen men nej då så blev det inte. Jag jobbade förmiddag i lördags och kom hem och åt lunch vid 14.00 tiden, kände att jag hade lite molande värk i magen och Mattias ville att jag skulle stanna hemma men envis som man är gick jag tillbaka till jobbet 16.00 och bet ihop. Jag fick ont i ryggen medan jag gick men tänkte inte mer på det. När jag hade varit på jobbet i en timme ungefär var det bara och slänga sig på soffan på kontoret och så ringde jag Mattias och sa att han fick komma och hämta mig på en gång och fort dessutom. Några minuter senare kom han och det var knappt så jag kom in i bilen eller ens kunde sitta i den, i varje kurva eller i varje gupp vi körde i värkte det som om jag skulle dö. Väl hemma kröp jag upp för trappen och lade mig på golvet, kunde dock inte ligga stilla länge med tanke på värken. Mattias ringde ambulansen och medan vi väntade klättrade jag på väggarna, slog i golvet och sparkade på allt jag kom över så numera är jag helt blåprickig av blåmärken. Jag försökte verkligen vara lugn när lilla Wilma var i närheten men det var inte lätt, jag lade mig bredvid henne en stund på hennes lekmatta, pussade henne på håret och sa att jag älskade henne!! Trodde verkligen jag skulle dö fjantigt nog!! Värsta smärtan i mitt liv... :( Fick både morfin och lustgas när ambulansen kom men ingenting hjälpte, sen körde de in en spruta rätt in i rumpmuskeln och sa att om det var njursten som de misstänkte skulle de hjälpa inom 20min. De var de längsta 20min i mitt liv men otroligt nog började det hjälpa precis när vi kom fram till Akademiska. Väl framme på sjukhuset blev det en lång väntan för oss. De gav mig en stark medicin rätt in med spruta i magen och efter ett tag var jag så jäkla borta så jag blev intagen på ett akutrum sen blev det avgiftning och jag vaknade upp utan Mattias och utan något minne om var jag var, som sagt lite småkänslig för mediciner ;) Sen blev de CT röntgen med kontrast och allt och efter ytterliggare några timmar fick vi reda på att jag hade njursten. Äntligen visste vi vad det var, trodde ju att jag skulle dö!! Vilken lättnad.. :) Jag lades in på AVA och fick käka hamburgar medicin precis som tokstollarna på jobbet. Det var en jobbig kväll och natt, jag spydde galla hela hela tiden, var hög på medicin och trött som en björn i dvala och stackars Mattias satt bredvid mig hela tiden. Jag slumrade till efter 3 tiden på natten och vaknade till en dryg timme senare, där såg jag Mattias sittandes på en kall och oskön stol med en filt över sig, stackarn tänkte jag.. Där låg jag i alla fall i en säng med täcke och två filtar och där satt han på en kall stol :( Det var inte meningen och väcka honom men sen började jag spy som en gris :( Mitt på dagen i dag kissa jag äntligen ut den där jäkla stenen, fy så ont det gjorde, men sen släppte all smärta och så åkte vi hem på eftermiddagen. Aldrig har jag saknat Wilma så mycket, jag såg en bild av henne i mitt huvud hela tiden där hon satt och log med sina små tänder <3Och sen måste jag bara säga att jag är så glad över att ha min älskade Tias som ställer upp för mig som han gör <3

Äntligen hemma kollade jag till mina smö växter och Magic Bean har fått sina första blad och Magic Egg börjar spricka upp den med :D