Jaha, då var Mattias pappa-dagar slut och Wilma och jag får tillbringa ett par nätter själva här hemma. Kolsvart ute och iskallt här inne, men det går nog bra. Gillar inte ensamheten över huvudtaget och framförallt inte på nätterna, det gick som lite bättre förut men sen man träffade Mattias har man som vänjt sig vid att inte vara ensam någe mer. Jäkla otäckheter som satt spår i en och kanske sitter de där förevigt!! Jag får hoppas de mildras med tiden och kanske kan man förtränga vissa saker nu när man fokuserar på lille Wilma..
Men tänk att mitt i allt elände träffade jag Mattias, världens bästa och mest älskvärda person och till råga på allt lyckades vi skapa den mest underbara och sötaste lilla varelse på denna jord!! Jag är så glad att ni finns och jag skulle inte byta bort livet jag lever idag mot någonting annat <3<3
0 kommentarer:
Skicka en kommentar